Psykolog Klara

Hej Karin, och tack för att du delar din situation med mig. Det du beskriver är mycket förståeligt och det är klokt av dig att stanna upp och reflektera över vad som händer. Att förlora sin livskamrat för två år sedan är en av de största förlusterna man kan uppleva, och sorgen efter en nära anhörig kan vara både djup och långvarig. Samtidigt beskriver du ett mönster som återkommer under hösten och vintern och som förbättras när våren kommer, vilket väcker frågan om det också kan finnas en säsongsbunden komponent. Mitt svar till dig är att det mycket väl kan handla om båda delarna, och att det inte är antingen eller. Sorg och säsongsbunden nedstämdhet kan samexistera och förstärka varandra.

Låt oss titta närmare på det du berättar. Du är 63 år, bor ensam och har förlorat din man för två år sedan. Att sörja är naturligt, och sorg kan komma i vågor under lång tid. Att dra sig undan vänner, känna minskad glädje och oro för att inte orka med vardagen är vanliga reaktioner i sorg. Men du beskriver också en tydlig säsongsvariation, där du blir allt tröttare under hösten och vintern och mår bättre när våren kommer. Detta mönster påminner om det som ibland kallas säsongsbunden affektiv störning, en form av nedstämdhet som återkommer vid samma tid varje år, oftast under de mörkare månaderna. Symtom som ökad trötthet, tidigt uppvaknande, svårt att känna glädje och social tillbakadragning kan förekomma vid både sorg och säsongsbunden nedstämdhet. Att du dessutom börjat undvika telefonsamtal för att du inte vet vad du ska säga när vännerna frågar hur du mår tyder på att du känner en viss press eller osäkerhet kring din situation, vilket är mycket mänskligt.

Det är viktigt att understryka att jag inte kan ställa en diagnos över nätet, och att en sådan bedömning kräver ett personligt möte med en legitimerad psykolog eller annan vårdpersonal. Men jag kan ändå resonera kring olika alternativ. Det ena är att din nedstämdhet huvudsakligen är en del av sorgen efter din man, och att den förvärras av att du är ensam och att vintermörkret gör det svårare att hålla humöret uppe. Det andra är att du har en säsongsbunden komponent som gör att du varje år blir mer nedstämd under vintern, och att sorgen gör att denna nedstämdhet blir mer påtaglig. Det tredje är att båda finns med samtidigt och samverkar. Oavsett vilket så är dina symtom reella och förtjänar uppmärksamhet. Att du oroar dig för att inte orka med vardagliga saker är något du inte ska behöva bära ensam.

När det gäller hur du kan ta första steget till hjälp utan att känna att du överdriver, vill jag börja med att säga att det inte är att överdriva att söka hjälp när man mår dåligt. Att be om stöd är tvärtom ett ansvarsfullt och modigt steg. Du behöver inte ha en färdig diagnos eller en ”tillräckligt stor” anledning för att kontakta vården. Det räcker att du upplever att din livskvalitet påverkas och att du vill ha hjälp att förstå och hantera det du går igenom. Ett första steg kan vara att kontakta din vårdcentral och beskriva precis det du har skrivit här till mig. Du kan till exempel säga att du sedan din man gick bort för två år sedan har blivit alltmer nedstämd och trött, särskilt under hösten och vintern, och att du vill ha en bedömning av om det kan handla om sorg, säsongsbunden nedstämdhet eller båda. Vårdcentralen kan sedan hjälpa dig vidare till rätt instans, till exempel en psykolog eller samtalsmottagning. Du kan också vända dig direkt till en psykologmottagning eller en samtalsjour om du föredrar det. Om du tycker att det känns svårt att ringa kan du be någon anhörig eller vän om stöd att ta det första samtalet, eller skriva ner dina tankar innan du ringer så att du har dem framför dig.

Det kan också vara bra att fundera över vad du vill ha ut av ett första samtal. Kanske vill du framför allt få hjälp att sortera i dina känslor och förstå om det är sorg eller säsongsbunden nedstämdhet. Kanske vill du ha konkreta råd om hur du kan orka med vardagen och hur du kan närma dig dina vänner igen. Eller så vill du bara ha någon att prata med. Alla dessa skäl är giltiga. Du behöver inte kunna formulera dig perfekt. Det är vanligt att känna sig osäker inför att söka hjälp, men personalen inom vården är van vid att möta människor i din situation och kommer att lyssna på dig.

Avslutningsvis vill jag betona att det du beskriver inte är något konstigt eller skamligt. Att sörja och att påverkas av mörkret är mänskligt. Det viktiga är att du inte låter din oro för att överdriva hindra dig från att få det stöd du har rätt till. Du har redan tagit ett viktigt steg genom att sätta ord på det du känner och genom att ställa din fråga här. Jag hoppas att du tar nästa steg och kontaktar vården, så att du kan få den hjälp och det stöd som passar dig. Ta hand om dig.