Psykolog Klara

Hej Linnéa. Det du beskriver låter som en mycket tung och isolerande erfarenhet, där passivitet och apati har tagit över. Det är viktigt att förstå att det du upplever är vanligt vid utmattning eller en depressiv episod, och det är ett tecken på att du behöver stöd. Som psykolog för vuxna vill jag betona att det första och modigaste steget redan är taget: du har identifierat problemet och söker vägledning.

När energin är obefintlig och inget känns meningsfullt, är det viktigt att inte attackera problemet med stora, överväldigande mål. Istället kan vi titta på mikrohandlingar. Det handlar om att bryta ner det som känns omöjligt till den allra minsta tänkbara åtgärden. Att ta sig ur sängen kan vara målet. Mikrohandlingen kan vara att bara sätta fötterna på golvet och sitta på sängkanten i trettio sekunder. Målet är inte att träna, utan att sätta på sig ett par skor. Genom att fokusera på själva handlingen, inte på resultatet eller känslan den 'borde' ge, minskar vi pressen. Varje liten genomförd handling är ett brott mot passiviteten.

Din upplevelse av en genomskinlig vägg mot omvärlden och att 'spela en roll' med vänner är en stark bild för känslomässig avskärmning. Det här är ofta ett sätt att skydda sig, men det leder till mer isolering. Här kan det vara värt att experimentera med autentisk kommunikation. Istället för att ställa in eller spela en roll, kanske du kan prova att vara ärlig på en hanterbar nivå med din sambo eller en nära vän. Du skulle kunna säga 'Jag har väldigt låg energi just nu, men jag vill gärna vara här. Vi kan bara sitta tysta en stund.' Detta tar bort kravet på att prestera glädje.

Din relation till dina tidigare intressen är också viktig. När målande och vandring bara känns som 'bör', försök att återkoppla till kroppen och sinnena utan prestationskrav. Istället för att måla en tavla, kan du blanda färger på en palett bara för att se hur de blir. Istället för en vandring, kan du sitta på en bänk i fem minuter och bara känna solen eller luften. Målet är att återupptäcka känslan av nyfikenhet, inte att återskapa en gammal hobby.

Din sambos entusiasm som känns som ett krav är en vanlig konflikt. Det kan vara bra att ha ett stillsamt samtal där du förklarar att du behöver hans stöd på ett annat sätt just nu – kanske genom lugn närvaro och hjälp med praktiska saker, snarare än uppmuntran till aktiviteter. Att be om hjälp med att lagra en enkel måltid eller att bara sitta i samma rum kan avlasta enormt.

Slutligen, och detta är avgörande, det du beskriver med konstant trötthet, sömn och total frånvaro av känslor är tecken som bör utredas av en läkare. Som psykolog rekommenderar jag starkt att du bokar ett besök hos en vårdcentral. Detta är inte bara för att utesluta eventuella medicinska orsaker, utan också för att få en professionell bedömning. En kombination av psykologisk behandling (som KBT eller acceptance and commitment therapy, ACT) och eventuellt livsstilsråd från vården kan vara vägen framåt. Att ta det första steget att ringa till vårdcentralen kan kännas som ett berg, men det är en konkret handling som riktar sig mot helheten i det du upplever. Du behöver inte göra detta ensam.