Psykolog Klara

Hej Maja, tack för att du delar med dig. Det du beskriver är en mycket vanlig och mänsklig situation, särskilt i början av ett förhållande när man försöker hitta en balans mellan närhet och självständighet. Att du redan nu reflekterar över skillnaden mellan dina egna farhågor och vad din pojkvän faktiskt uttrycker är ett stort steg i rätt riktning. Låt oss utforska detta tillsammans.

Det första steget är att skilja på tankar och fakta. Du märker att du tolkar hans besvikelse som att han tycker att du är tråkig eller inte älskar honom tillräckligt. Men som du själv säger, han har inte uttryckt det. Det är din inre tolkning, en farhåga som bygger på tidigare erfarenheter eller rädslor. En bra övning kan vara att stanna upp när känslan av dåligt samvete dyker upp och fråga dig: Vad sa han egentligen? Vad gjorde han? Vad är min tolkning? Ofta upptäcker man att hans besvikelse handlar om att han saknar dig, inte om att han dömer dig. Att skriva ner dessa situationer kan hjälpa dig att se mönster och bli mer medveten om när du projicerar dina egna rädslor på honom.

Nästa steg är att kommunicera öppet om dina känslor utan att anklaga. Du kan säga något i stil med: ”Jag märker att jag ofta får dåligt samvete när du blir besviken över att vi inte ses spontant, och då börjar jag tänka att du tycker att jag är tråkig. Jag vet att du inte har sagt det, men jag vill vara ärlig med att jag kämpar med de tankarna.” Genom att dela dina inre farhågor på ett sätt som inte lägger skuld på honom kan ni tillsammans undersöka vad som faktiskt händer. Kanske kan han då försäkra dig om att hans besvikelse bara handlar om att han längtar efter dig, vilket kan lugna dig.

När det gäller att planera tid tillsammans utan att det känns som avvisande är nyckeln att göra planeringen till en gemensam överenskommelse snarare än en ensidig regel. Du kan föreslå att ni har en återkommande tid för att prata om veckans schema, till exempel på söndagskvällen. Då kan ni tillsammans titta på när du har studier, när han jobbar och när ni kan ses. Genom att säga ”Jag vill verkligen träffa dig, och för att jag ska kunna vara närvarande när vi ses behöver jag veta i förväg hur veckan ser ut” blir det tydligt att planeringen är ett sätt att värna om er tid ihop, inte ett avvisande. Du kan också föreslå spontana men korta möten, som en promenad efter jobbet, om du har mycket att göra men ändå vill visa att du bryr dig.

Det är också viktigt att utforska vad hans besvikelse egentligen handlar om. Kanske har han ett behov av spontanitet som är viktigt för honom, eller så känner han sig mindre älskad när du inte är tillgänglig. Fråga honom nyfiket: ”Vad är det som gör att du blir besviken när jag inte kan ses spontant? Vad betyder spontaniteten för dig?” Genom att förstå hans bakomliggande behov kan ni hitta lösningar som möter bådas behov, till exempel att ni har en fast ”spontan kväll” i veckan där ni inte planerar något särskilt, men att det är just den kvällen som är avsatt för att vara tillsammans utan krav.

Slutligen, kom ihåg att dåligt samvete inte är samma sak som att du gör fel. Det är en signal på att du bryr dig om honom och om relationen. Men du behöver inte låta det styra dina handlingar. Att sätta gränser för din tid och dina studier är sunt och nödvändigt för att du ska må bra, och en välmående partner är en bättre partner. Öva på att säga nej med värme: ”Jag kan inte ses ikväll eftersom jag behöver plugga, men jag längtar till på lördag när vi ska ses.” Genom att vara tydlig, vänlig och konsekvent kan ni bygga en relation där både närhet och självständighet får plats. Du är redan på god väg genom att reflektera och vilja förstå både dig själv och honom.