Psykolog Klara

Hej Linnéa, det du beskriver är en väldigt viktig fråga, särskilt för någon som är van vid att ta stort ansvar. Att skilja mellan hanterbar stress och tidiga tecken på utbrändhet kan vara svårt, inte minst för att den inre rösten som säger 'kämpa på' ofta är stark hos människor som dig. Denna röst kan göra det svårt att lyssna på kroppens och känslornas varningssignaler. Låt oss utforska skillnaderna.

Vanlig stress är ofta situationell och återhämtningsbar. Du kan känna dig överväldigad, irriterad eller ha sömnproblem under en period, men du behåller vanligtvis en känsla av kontroll och en grundläggande känsla av mening med ditt arbete. Stressnivån fluktuerar, och när pressen avtar återhämtar du dig. Det handlar om överbelastning, men systemet är inte krossat.

Utbrändhet, å andra sidan, representerar ett tillstånd av utbrändhet där systemet har kollapsat. Det är inte bara för mycket att göra, det är en djup, ihållande känsla av utmattning, cynism och ineffektivitet. De tecken du nämner – sömnproblem, muskelspänningar, förlust av entusiasm och ersättning av denna entusiasm med djup likgiltighet och cynism – är mycket talande. Det fundamentala skiftet du känner, där glädje och mening har försvunnit, är en central kännetecken för utbrändhet, inte bara stress.

För att konkret svara på din fråga om tecken att leta efter, bör du vara särskilt uppmärksam på följande. Kroppsligt handlar det om tecken som inte försvinner med vila, som dina konstanta muskelspänningar, ihållande trötthet trots sömn, förändrad aptit, och ofta en känsla av att vara fysiskt sjuk eller skör. Emotionellt är nyckeln en känsla av känslomässig uttömning och distansering. Det är mer än att vara trött eller stressad, det är en känsla av att vara tom inuti, cynisk och överväldigande negativ eller hopplös inför arbete som tidigare gav dig mening. En annan viktig indikator är kognitiv, som problem med koncentration och minne, en känsla av att din hjärna är dimmig. När dessa symptom är ihållande, under flera månader, och inte förbättras avsedda vila eller semester, pekar det starkt mot utbrändhet snarare än vanlig stress.

Din instinkt att 'kämpa på' kan i detta skede vara kontraproduktiv. Det är viktigt att bryta mönstret. Det första konkreta steget är ofta att erkänna att detta inte är en vanlig 'svacka' du kan kämpa dig igenom, utan ett tillstånd som kräver en annan strategi. Att söka stöd från en psykolog, som kan hjälpa dig att sätta gränser, hantera perfektionism och återfinnas känslomässiga resurser, är ofta avgörande. Att prata med din arbetsgivare om din arbetsbelastning och eventuellt söka vård hos en läkare för att utesluta andra orsaker till dina symptom är också viktiga steg. Kom ihåg att att söka hjälp och ge din kropp och själ tid att återhämta sig inte är ett tecken på svaghet, utan det klokaste sättet att 'kämpa på' på lång sikt.