Psykolog Klara

Hej Linnéa, det du beskriver är en vanlig men utmanande situation, särskilt för någon som arbetar med att stödja andra. Att vara expert på kommunikation och samtidigt kämpa med att uttrycka egna känslor är ingen motsägelse, utan snarare ett tecken på att du tar ditt ansvar gentemot andra på stort allvar. För att bryta din isolering kan du börja med att acceptera paradoxen som en normal del av din utveckling. Det är inte ovanligt att de som ger mycket stöd till andra ibland försummar sina egna behov.

Ett första steg är att skilja mellan din professionella roll och ditt privata jag. I ditt arbete använder du strukturerade teorier och tekniker, men autentiska privata samtal kräver ofta att man släpper kontrollen och tillåter sig själv att vara sårbar. Du kan öva på att övergå från lyssnare till deltagare i samtal. När du är med vänner eller familj, prova att aktivt dela en liten känsla eller erfarenhet, utan att analysera kommunikationen i efterhand. Det handlar om att bygga en vana.

Fundera också på om dina onlinekontakter kan bli djupare genom att föreslå mer personliga samtal, som ett videosamtal istället för endast text, eller genom att planera regelbundna träffar med någon du känner dig trygg med. Att skapa utrymme för autenticitet i din vardag är viktigt. Det kan innebära att du medvetet sätter av tid för sociala aktiviteter som inte är arbetsrelaterade, där målet inte är att prestera eller ge råd, utan att helt enkelt vara närvarande.

Slutligen, kom ihåg att ensamhet ofta handlar om kvalitet snarare än kvantitet av kontakter. Att vara öppen om att du ibland känner dig ensam, kanske med en pålitlig vän eller en kollega, kan i sig vara ett sätt att skapa en mer äkta förbindelse. Det är en process som tar tid, och det är okej att det känns svårt. Din insikt är redan ett kraftfullt första steg.