Psykolog Klara

Hej Mikael, det du beskriver kan mycket väl vara exempel på ett psykosomatiskt svar, där kroppens symtom är en reaktion på stress och psykologiska påfrestningar snarare än enbart fysiska orsaker. Din långa arbetsnarkomani, där jobbet prioriterats över både hälsa och familj, skapar en påfrestning i ditt liv som kombineras med den oro och skuld du känner inför din dotters svåra period. Det är vanligt att kroppen signalerar genom exempelvis huvudvärk, magbesvär och utmattning när den utsätts för långvarig stress och inre konflikt.

Det är viktigt att se på detta som en varningssignal från din kropp att något behöver förändras. Att börja bryta detta mönster är ofta en process som kräver att du tillåter dig själv att sänka tempot och bli medveten om vad som verkligen får dig att må bättre i längden. Det kan handla om att hitta tid för återhämtning och reflektion, att skapa en balans mellan arbete och privatliv, och att finna sätt att hantera de känslor av skuld och maktlöshet som kan vara förknippade med din dotters situation.

Att stötta din dotter genom hennes kris innebär också att du behöver vara närvarande, lyssnande och visa förståelse, samtidigt som du hittar gränser för vad du kan hjälpa till med utan att det sker på bekostnad av din egen hälsa. Att söka samtalsstöd eller terapi kan vara en väg för dig att arbeta med dina känslor och få verktyg att hantera både din arbetsnarkomani och den familjesituation ni befinner er i.

Sammanfattningsvis är dina fysiska symtom sannolikt kroppens sätt att visa på den psykologiska belastning du upplever. Att börja förändra denna dynamik handlar om att bli mer lyhörd för dina egna behov, skapa balans och hitta stöd både för dig själv och din dotter under denna utmanande period.