Psykolog Klara

Kära Luna, det du beskriver är både komplext och viktigt. Att känna sig som en bedragare trots att andra uppskattar din hjälp är ett vanligt fenomen som ofta kallas för bedrägerisyndromet, och det är särskilt vanligt när man bär på egna svåra erfarenheter som ännu inte är bearbetade. Att du upplever att ditt eget trauma kommer upp till ytan när du möter andras berättelser visar på hur nära kopplat ditt eget sår är till din empati och omtanke för andra. Detta är något som kan vara både styrka och utmaning.

Det är klokt att du har hittat dansen som en kanal för att uttrycka dig och bearbeta känslor, men samtidigt är det viktigt att inte se det som en flykt ifrån problemen utan kanske snarare som en del i en större process. Rörlighet och kreativitet kan vara terapeutiska redskap, men ofta kan det vara viktigt att ta emot stöd från någon professionell som kan hjälpa dig att gå igenom det svåra trauma du bär på. Att försöka bära både din egen smärta och andra människors bekymmer på egen hand kan bli överväldigande och riskera att du till slut mår sämre.

Din beskrivning av extrema restriktioner i matvanor kan vara ett tecken på att du försöker ta kontroll på något i ditt liv där det är möjligt, men att det också kan vara en form av undvikande eller överkompensering. Det är viktigt att se på detta med omtanke och självmedkänsla, för att hitta en balans som gör att du känner dig trygg utan att det blir en ny form av begränsning. Att vegetarisk, vegansk eller hälsosam kost kan vara bra, men när det blir en tvångsmässig undvikande kan det istället skapa mer oro och stress.

För att kunna hjälpa andra på ett hållbart sätt behöver du också ta hand om dig själv och dina egna behov, vilket i ditt fall kan innebära att söka professionellt stöd för att bearbeta ditt trauma och få hjälp att hantera känslor och beteenden som blivit svåra att kontrollera. Detta skulle också kunna hjälpa dig att hitta tillbaka till dina kreativa resurser och minska känslan av kris i ditt projekt. Du kan dessutom överväga att skapa en tydligare gräns mellan vad du erbjuder i din rådgivning och vilket stöd du själv behöver.

Du är kapabel att hjälpa någon, men det kräver mod att se sina egna svagheter och behov först. Att bära på trauma betyder inte att man är svag eller otillräcklig, snarare tvärtom. Om du tillåter dig själv att ta emot stöd och bearbeta dina egna känslor, kan du också hjälpa andra från en stabilare plats. Det är också helt okej att ta pauser, reflektera och kanske justera ditt engagemang så att det blir mer balanserat.

Slutligen, var snäll mot dig själv. Att vara engagerad och empatisk innebär ofta att man blir känsligare för egen och andras smärta. Det betyder inte att du måste bära allt ensam. Genom att ta hand om dig själv kan du hitta tillbaka både till kreativitet och styrka, då blir det också möjligt att hjälpa andra utan att du själv går under.