Psykolog Klara

Hej Luna. Det du beskriver låter inte överdrivet, och du behöver inte först bevisa att det är tillräckligt allvarligt för att få hjälp. Att glömma att äta, känna sig avstängd eller tom, tappa lusten till närhet, dra sig undan och uppleva att livet mest består av att existera är tydliga tecken på att du har det svårt just nu. Det viktigaste är att du söker stöd, snarare än att du själv försöker avgöra exakt vilken etikett som passar.

Det kan finnas flera möjliga förklaringar. Långvarig belastning från studier, arbete, höga krav och brist på återhämtning kan göra att kroppen och uppmärksamheten går på autopilot. Då kan hunger, trötthet, känslor och kroppsliga behov bli svårare att uppfatta. Nedstämdhet kan också visa sig som tomhet och frånvaro av lust, snarare än som ständig sorg. Oro, dissociativa reaktioner, sömnproblem eller en fysisk sjukdom kan ge liknande symtom. Det går inte att avgöra säkert genom ett brev, och det är därför klokt med både en psykologisk och en medicinsk bedömning.

Kontakta vårdcentralen eller studenthälsan inom kort och berätta ungefär det du har skrivit här. Be om hjälp att bedöma aptitförändringen, känslan av avstängdhet, sömnen, energin, koncentrationen och livslusten. En medicinsk bedömning är relevant eftersom kroppsliga faktorer ibland kan påverka ork, aptit och känsloläge. Om du har gått ner mycket i vikt, har svimningar, hjärtklappning, kraftig svaghet, inte får i dig vätska eller mat, eller snabbt försämras, ska du söka vård mer skyndsamt.

Jag vill också stanna vid formuleringen att du vill få tillbaka känslan av att vilja leva. Den kan betyda att du längtar efter mening och närvaro, men den kan också innebära självmordstankar. Om du tänker att du kan skada dig själv, har en plan, har förberett något eller inte känner dig säker med dig själv, ska du inte vara ensam. Ring 112 eller åk till en akutmottagning. Om läget inte är omedelbart akut, ring 1177 för vägledning och berätta tydligt att det gäller livslust och säkerhet. Kontakta också en person du litar på och säg rakt ut att du behöver sällskap och hjälp att söka vård. Lägg undan sådant du skulle kunna använda för att skada dig och undvik alkohol eller andra droger när du mår så här.

Det kan vara hjälpsamt att inte göra återhämtningen beroende av att du först ska känna motivation. När systemet är överbelastat kommer lusten ofta efter att man börjat få regelbundenhet och trygghet, inte före. Försök därför med mycket små och konkreta steg. Ät något enkelt på bestämda tider, även om du inte känner tydlig hunger. Ställ alarm, ha mat som kräver lite ansträngning och be din partner eller en vän att äta tillsammans med dig. Om maten känns overklig eller du inte märker mättnad, sakta ner och lägg märke till temperatur, konsistens och smak utan att kräva att upplevelsen ska bli stark. Målet är näring och regelbundenhet, inte perfektion.

Försök också skapa en minimal dygnsrytm med ungefär samma tid för uppstigning, mat, sömn och kort återhämtning. Minska om möjligt arbetspass eller studiekrav tillfälligt och informera universitetet eller studenthälsan om att din funktion har försämrats. Det är inte ett misslyckande att pausa eller omfördela belastning. En kort promenad, dusch, dagsljus eller några minuter med fötterna i golvet kan vara mer realistiskt än en lång meditation. Om meditation gör dig mer frånkopplad behöver du inte pressa dig att fortsätta. Prova i stället orientering utåt, till exempel att långsamt beskriva fem saker du ser och fyra ljud du hör.

Din minskade lust till intimitet är också begriplig när kroppen befinner sig i stress, nedstämdhet eller avstängdhet. Det betyder inte automatiskt att du inte älskar din partner eller att relationen är fel. Förklara att det handlar om hur du mår, inte om ett krav på partnern, och kom överens om närhet utan förväntan på sex. Du får säga nej och be om lugn, beröring eller praktisk hjälp i den form som känns trygg.

Dagbok kan vara användbar, men försök göra den enkel. Skriv exempelvis när du åt, sov, arbetade, var med andra och hur närvarande du kände dig på en skala från noll till tio. Notera också vad som gör tomheten bättre eller sämre. Informationen kan hjälpa dig och vårdpersonalen att se mönster, men använd inte dagboken för att kritisera dig själv. Din uppgift just nu är inte att prestera dig tillbaka till ditt gamla jag, utan att ta emot stöd och ge kroppen grundläggande omsorg.

Stress och utmattning är möjliga förklaringar, men ingen av dem kan fastställas enbart utifrån symtom, och det kan finnas överlapp med nedstämdhet eller andra tillstånd. Oavsett namn är förändringen tydlig nog för att motivera hjälp nu. Berätta för minst en närstående redan i dag, boka kontakt med vårdcentral eller studenthälsa och var helt konkret om att du känner dig tom och har svårt att känna vilja att leva. Om du är i omedelbar fara, ring 112.