Psykolog Klara

Hej Lukas! Det du beskriver är en vanlig och komplex utmaning

Att din partner jobbar långa och oregelbundna timmar på grund av ansvar för kollegor i andra tidszoner visar på stor arbetsbörda, men det är också viktigt att de kan lyssna på dig

Däremot är det betydelsefullt att ni tillsammans reflekterar över er boendesituation. Att jobba och leva i en liten lägenhet utan separata arbetsrum förstärker att gränser kollapsar. Det kan vara väl värt att undersöka olika praktiska lösningar, till exempel att använda avskärmningar, skärmar eller öronproppar för att skapa en slags fysisk skiljelinje även om rummet är gemensamt. Att hitta en plats i hemmet som blir arbetszon och en annan som blir ”hemma”, även om det är på en stol, säng eller hörna kan ge signaler till hjärnan om när arbetet börjar och slutar.

När det gäller scheman kan det ibland bli för rigida och kännas som ytterligare press, särskilt om partnern känner starkt ansvar. Då kan en mer flexibel men tydligt kommunicerad gemensam överenskommelse vara bättre – där ni båda aktivt talar om när ni behöver social närvaro eller ensamtid. Det kan handla om att ni spontant checkar in med varandra och bekräftar när ni behöver pauser eller när ni vill ha uppmärksamhet.

Din känsla av skuld är förståelig, men den borde inte bli till ett hinder för att sätta gränser. Att sätta gränser handlar om självrespekt och omsorg om relationen. Om din partner inte kan erkänna dina behov ökar risken för att en part blir utmattad eller känner sig övergiven, vilket på sikt är skadligt både för individen och relationen. Det kan vara värdefullt att du ger dig själv tillåtelse att känna det du känner, utan att döma det. Att erkänna sina egna behov ska inte upplevas som skuld, utan som en nödvändighet för att relationen ska fungera balanserat.

I längden, om dessa mönster med svårigheter att lyssna på varandras behov kvarstår, kan ni också fundera över om formatet på er terapi är rätt för er just nu. Ibland kan individuella samtal i kombination med parterapi ge utrymme för båda parter att bearbeta sina känslor och utmaningar.

Slutligen handlar mycket av detta om att skapa en ny balans i livet där ni bejakar både kärleken och arbetslivet som parallella delar snarare än att låta arbetet ta över all emotionell tillgänglighet. Det kräver tålamod, kommunikation som fokuserar på känslor snarare än anklagelser och praktiska förändringar i hemmiljön. Genom att samarbeta och stötta varandra i att sätta tydliga men mjuka gränser kan ni skapa en mer hållbar vardag tillsammans trots trånga utrymmen och krävande arbetsscheman.

Jag önskar er båda stort mod och värme i denna process!