Psykolog Klara

Hej Erik, eller snarare Anonym, och tack för att du delar med dig av din situation. Det låter som att du går igenom en mycket tuff period efter att ditt företag tvingades lägga ner. Det är fullt förståeligt att du känner en djup sorg och tomhet efter ett sådant stort förlust. Att starta ett företag är inte bara ett jobb, det är en del av ens identitet och drömmar, och när det försvinner kan det lämna ett stort tomrum. Kombinationen av den känslomässiga smärtan, den ekonomiska pressen och den fysiska förändringen genom viktuppgången skapar en tung börda som förstärker känslan av att vara fast.

Först och främst är det viktigt att du är snäll mot dig själv. Att kalla dig själv för en svikare är en hård och orättvis bedömning. Du mötte omständigheter, en global pandemi, som låg helt utanför din kontroll. Att ditt företag inte överlevde betyder inte att du misslyckades som person. Det är en skillnad mellan att ett företag går i konkurs och att du som individ är ett misslyckande. Försök att skilja på dessa två saker. Din självmedkänsla är avgörande just nu. Prata med dig själv som du skulle prata med en god vän i samma situation.

När det gäller den totala avsaknaden av motivation och den grå känslan du beskriver, låter det som mer än bara en vanlig nedstämdhet. Det du beskriver med apati, viktförändring och hopplöshet över en längre tid är tecken som bör tas på allvar. Även om du inte kan få en terapeut direkt, finns det andra vägar. Ett första steg kan vara att kontakta din husläkare. De kan göra en första bedömning av din situation, utesluta eventuella fysiska orsaker, och kanske erbjuda stöd eller vägledning till andra resurser. Vårdcentraler har ofta kuratorer eller möjlighet till kortare samtalsterapi. Det finns också digitala terapiformer och självhjälpsappar som kan vara ett komplement medan du väntar. Att söka professionell hjälp via primärvården kan vara en mer omedelbar väg än den långa specialistkönen.

För att hantera den akuta ekonomiska pressen och känslan av överväldigande, behöver du bryta ner allt i mycket små, hanterbara steg. Att tänka på att 'söka jobb' eller 'nätverka' är för stort och oöverskådligt när motivationen är noll. I stället, sätt ett extremt litet mål för varje dag. Idag ska jag bara öppna webbläsaren och titta på en arbetsförmedlingssida i fem minuter, inget mer. Imorgon kanske jag uppdaterar en rad i mitt CV. Dagen efter ringer jag till en ekonomisk rådgivningslinje för att fråga om möjligheter. Genom att bryta ner uppgifter i mikro-steg minskar du tröskeln för att komma igång. Varje fullföljt litet steg ger en pytteliten känsla av framsteg och återinför en känsla av kontroll.

Din viktuppgång och den fysiska hälsan är också en viktig del. Depression och apati påverkar ofta både aptit och energi. Istället för att fokusera på att gå ner i vikt, fokusera på att införa små, vårdande rutiner för kroppen. Kan du ta en kort promenad på 10 minuter varje dag, bara för att komma ut och få ljus och frisk luft? Kan du se till att dricka ett glas vatten när du vaknar? Dessa små handlingar är inte om prestation, de är om att visa din kropp omsorg. Kropp och sinne är sammankopplade, och att röra på sig, även lite grann, kan hjälpa till att bryta den mentala trögheten.

Slutligen, försök att hitta tillbaka till varför du startade företaget från början – din passion för hållbar design. Det behöver inte betyda att du ska starta om direkt. Men kan du göra något litet som håller den gnistan vid liv? Läsa en artikel om ämnet, skissa en idé i ett block, prata med en gammal kollega om branschens utveckling? Att anknyta till din ursprungliga passion, utan press, kan ibland hjälpa till att tända en liten låga av mening igenom det grå.

Det viktigaste är att du inte ger upp hoppet om att det kan bli bättre, även om det känns omöjligt just nu. Du har redan visat styrka genom att skriva och söka hjälp här. Ta ett litet steg i taget, var snäll mot dig själv, och utnyttja de vårdvägar som finns tillgängliga, som primärvården. Du är inte ensam i den här känslan, och det finns vägar framåt, även om de just nu är svåra att se.