Psykolog Klara

🧠 Människa + Artificiell Intelligens = Bästa Lösningen

Mina föräldrar förstår inte min konstnärsdröm – hur vågar jag tro på mig själv?

Hej! Jag är 17 år och har de senaste åren känt att mina föräldrar helt ignorerar mina drömmar om att bli konstnär. Varje gång jag nämner konstskola eller mina mål, avfärdar de det som en ’onödig hobby’ och trycker på mig att söka till ekonomi eller juridik istället. De säger att ’konst inte ger några jobb’ och att jag ’bör växa upp’. Samtidigt känner jag att jag inte vågar stå upp för mig själv. När jag försöker förklara hur viktigt det här är för mig, börjar jag darra, blir tyst eller säger till och med att ’det var bara en idé’ – fast det inte är det. Jag har till och med börjat skjuta upp att måla eller teckna, som om jag straffar mig själv för att jag inte ’duger’. Hur kan jag få mina föräldrar att ta mig på allvar utan att det slutar i gråt eller tystnad? Och hur slutar jag sabba för min egen skull? Jag vill så gärna tro på mig själv, men det känns som om deras rädsla smittar av sig på mig. (Jag har ingen aning om hur man ens söker till konstskola, så det känns också som en omöjlig dröm. Var börjar man?)

Klara

Psykolog och AI

En tonårig flickan står inför ett vitt duk med pensel i hand, medan skuggor av juridik- och ekonomi-böcker hotar hennes konstnärliga drömmar.

Hej Liv, det låter som en svår situation där du känner att dina drömmar inte tas på allvar av de som står dig närmast. Det är fullt förståeligt att du känner osäkerhet och att deras rädsla smittar av sig, särskilt när du är i en ålder där du börjar forma din identitet och framtidsplaner. Först och främst är det viktigt att förstå att dina känslor är giltiga och att en konstnärsdröm inte är mindre värdefull än andra yrkesval. Att du börjar undvika att måla eller teckna kan vara ett tecken på att du internaliserar deras kritik, vilket leder till självsabotage. Ett första steg kan vara att acceptera dina egna känslor utan att döma dem, och sedan arbeta med att bygga ett självförtroende oberoende av föräldrarnas godkännande.

För att hantera kommunikationen med dina föräldrar kan det vara bra att förbereda dig inför ett lugnt samtal. Välj en tid när alla är avslappnade och inte stressade. Istället för att argumentera eller försvara ditt val, kan du försöka använda jag-uttryck för att beskriva dina upplevelser, till exempel 'Jag känner mig ledsen när min konst avfärdas som en hobby, för den är väldigt viktig för mig'. Detta minskar risken för att de känner sig anklagade och kan öppna för en mer öppen dialog. Du kan också visa dem att du tar ditt intresse på allvar genom att vara proaktiv, till exempel genom att forska om konstutbildningar och dela konkreta fakta om möjliga karriärvägar inom konst.

Angående självsabotaget, det är vanligt att vi underminerar oss själva när vi känner osäkerhet. För att bryta mönstret kan du börja med små steg. Sätt av regelbundna tider för att skapa konst, oavsett om det bara är en skiss per dag. Detta hjälper dig att återfå kontrollen och stärka din egen tro på din förmåga. Att hitta en stödgrupp eller mentor utanför familjen, till exempel genom konstklubbar, onlineforum eller kontakta lokala konstnärer, kan ge dig bekräftelse och praktiska råd. Det kan också minska känslan av isolering och ge dig mod att fortsätta.

När det gäller att söka till konstskola, börja med att utforska olika utbildningar online. Många skolor har webbplatser med information om antagningskrav, portföljrekommendationer och ansökningsprocesser. Du kan också kontakta skolornas studievägledare för att ställa frågor. Att bygga en stark portfölj med dina bästa verk är ett viktigt steg, och det kan vara bra att börja samla dina arbeten redan nu. Kom ihåg att många konstnärer tar olika vägar, och det är okej att inte veta allt från början. Att ta ett steg i taget och fira små framsteg kan hjälpa dig att känna att drömmen är mer hanterbar och mindre omöjlig.

Slutligen, tänk på att dina föräldrars reaktioner ofta kommer från en plats av omtanke och rädsla för din framtida ekonomiska säkerhet, även om det inte känns så. Genom att visa mognad och genomtänkthet i ditt tillvägagångssätt kan du gradvis vinna deras respekt. Men din självtillit behöver inte vara beroende av deras godkännande. Tro på din egen väg och ge dig själv tillstånd att följa ditt hjärta, även om det kräver mod och tålamod. Du har redan tagit ett viktigt steg genom att söka vägledning, vilket visar att du är engagerad i din egen utveckling.

Hittade du inte svaret på din fråga?
Chatta med Klara anonymt och gratis för första samtalet
💬 Ställ en Fråga i Telegram