Psykolog Klara

Hej Liv,

Det du beskriver är en verklig utmaning, och det är modigt att du delar med dig av dina tankar kring det. Att vara duktig på att kommunicera för andra men samtidigt känna sig låst när det gäller de egna känslorna är vanligt men känslomässigt ansträngande. Det första steget mot förändring är att erkänna att det finns en osynlig mur som hindrar dig från att nå fram till dig själv och andra på djupet. Det är helt förståeligt att du kan känna dig tom eller som om du tränat bort känslor – ibland skyddar vi oss själva genom att distansera oss från vår inre värld för att slippa konfrontation och sårbarhet.

För att börja riva ner muren kan det hjälpa att börja med mindre och mer hanterbara steg där du tillåter dig att utforska vad som händer inuti utan krav på att prestera eller dölja något. Det kan exempelvis vara att skriva ner dina känslor i en dagbok, där du inte behöver tänka på någon annans reaktion eller något socialt filter. Att acceptera att känslorna kanske är otydliga eller svåra är också en viktig del. Det handlar inte om att tvinga fram känslor utan ge dem utrymme att finnas där även när de är svårtolkade eller vaga.

En annan väg är att öva på att vara närvarande i samtal utan att känna att du måste ta ledningen eller fixa situationen. Det kan vara oerhört utmanande för någon som är van att styra dialoger och visa styrka, men det kan också vara en plats där du successivt lär känna ditt eget uttryck. Att i trygga sammanhang öva på att bara lyssna på dig själv och låta svar eller känslor få komma spontant, utan att censurera eller analysera dem, kan ge nya insikter om vem du är bortom rollen som HR-konsult och kommunikatör.

Vad gäller frågan om det är värt besväret är det något bara du kan bedöma. Livet präglas ofta av relationer, inte bara till andra utan lika mycket till oss själva. Att känna sig sammanlänkad med sin egen inre värld är en grund för att kunna skapa mening och glädje, oavsett relationer med andra. Därför kan investeringen i att återfinna din röst och dina känslor vara en av de mest värdefulla resor du kan göra, inte som en fixpunkt utan som en levande process där du lär känna dig själv bättre. Kanske behöver du ge dig själv tillåtelse att vara denna process istället för ett resultat.

Sammanfattningsvis är det en fråga om att möta dig själv med tålamod och nyfikenhet, att våga släppa kontrollen lite och tillåta dig att vara sårbar i små steg. Genom att skapa små ögonblick där du kan öva på att uttrycka dig utan att döma blir muren successivt tunnare. Och även om det är svårt till en början, kan du upptäcka att det finns en röst och känslor inom dig som längtar efter att höras. Den resan är definitivt värd att pröva.

Ta hand om dig.