Psykolog Klara

För det första är det viktigt att förstå att det du upplever inte är unikt. Pensioneringen kan vara en existentiell övergång som väcker frågor om identitet och mening. Under många år har ditt arbete gett dig struktur, sociala kontakter och en känsla av att bidra. När detta försvinner kan det kännas som om en del av dig försvinner med det. Det är en vanlig reaktion, och det är bra att du redan nu reflekterar över detta. Många går igenom en så kallad pensioneringskris, där den gamla identiteten känns hotad och den nya ännu inte har formats.

Det du beskriver med sömnlöshet och irritabilitet kan vara tecken på att din kropp och psyke reagerar på stressen som förändringen medför. Sömnproblem är ofta kopplat till oro och tankar som snurrar, och det är inte ovanligt att man blir mer lättirriterad när man känner sig osäker. Detta är signaler på att du behöver ge dig själv tid och utrymme att bearbeta det som händer. Att försöka undertrycka dessa känslor brukar inte hjälpa, utan det är bättre att möta dem med nyfikenhet och acceptans.

När det gäller att skapa en ny identitet utanför arbetet, kan det vara hjälpsamt att börja med små steg. Du nämner att dina kollegor pratar om resor, hobbyer och barnbarn, och att du känner tomhet inför detta. Det är viktigt att komma ihåg att det inte finns något rätt eller fel sätt att pensionera sig. Vissa behöver fyllas av aktiviteter, medan andra behöver tid att bara vara. Kanske handlar det inte om att hitta en ny stor passion direkt, utan om att utforska vad som ger dig glädje och mening i vardagen. Det kan vara så enkla saker som att promenera i naturen, läsa böcker du aldrig har haft tid med, eller börja med en ny syssla som du tidigare har skjutit upp.

Ett sätt att närma sig detta är att reflektera över vad som har gett dig energi och glädje tidigare i livet, även utanför jobbet. Kanske finns det gamla intressen som du har glömt bort, eller nya områden som du alltid har varit nyfiken på. Om du känner att du saknar sociala kontakter när du slutar jobba, kan det vara värdefullt att söka gemenskap i nya sammanhang, till exempel genom föreningar, kurser eller frivilligarbete. Många pensionärer finner mening i att hjälpa andra, antingen genom att stötta organisationer eller genom att dela med sig av sina kunskaper och erfarenheter.

Du nämner också att din man har sina egna aktiviteter och att era barn bor långt borta. Det kan kännas ensamt, men det betyder inte att du måste hantera denna övergång ensam. Att prata med andra som befinner sig i samma situation kan vara väldigt lättande. Det finns många grupper och forum för personer som närmar sig pensionen, där du kan utbyta erfarenheter och få stöd. Att höra hur andra har hanterat liknande känslor kan ge dig perspektiv och nya idéer.

En annan viktig aspekt är att ge dig själv tid att anpassa dig. Pensioneringen är inte en händelse som sker över en natt, utan en process. Det är okej att inte ha alla svar direkt. Kanske kan du börja med att gradvis minska ditt arbete, om det är möjligt, för att vänja dig vid den nya vardagen. Många upplever att det tar upp till ett år innan de känner att de har hittat en ny balans. Under den här tiden är det viktigt att vara snäll mot sig själv och inte ställa för höga krav.

Det du beskriver med koncentrationssvårigheter och irritabilitet på jobbet kan också vara ett tecken på att du mentalt redan har börjat distansera dig från arbetet. Det är helt normalt, men det kan vara bra att vara medveten om det. Kanske kan du använda de sista månaderna på jobbet till att förbereda dig mentalt genom att reflektera över vad du vill ta med dig från din arbetslivserfarenhet och vad du vill lämna bakom dig. Det kan också vara en tid att tacka dig själv för allt du har åstadkommit och för den person du har varit i din yrkesroll.

Om känslan av tomhet och sömnlösheten kvarstår eller blir överväldigande, kan det vara bra att söka stöd hos en psykolog eller en samtalsgrupp. Att prata med en professionell kan hjälpa dig att sortera dina tankar och hitta verktyg för att hantera övergången. Det är inget tecken på svaghet, utan snarare ett tecken på att du tar hand om dig själv.

Slutligen, Mona, kom ihåg att pensioneringen inte är ett slut, utan en ny fas i livet. Det är en chans att upptäcka sidor av dig själv som du kanske inte har haft tid att utforska tidigare. Det kan vara läskigt, men det kan också vara en tid fylld av möjligheter. Du har redan visat stor styrka genom att ha arbetat i 30 år och genom att nu våga ställa dig dessa svåra frågor. Det är ett tecken på att du är redo att möta denna nya fas med öppenhet.

Du är inte ensam i detta. Många har gått före dig och funnit nya vägar, och du kommer också att hitta din. Det handlar inte om att ersätta din arbetsidentitet med något annat, utan om att låta din identitet växa och förändras på ett sätt som känns äkta för dig. Ge dig själv tid, var nyfiken på vad som kommer, och låt processen ta den tid den behöver.