Psykolog Klara

Hej Mira, tack för att du delar med dig av dina tankar och känslor. Det du beskriver är något som många människor i din sits upplever – en stark identifikation med en professionell roll som gör det svårt att vara sig själv i andra sammanhang. Det du känner är inte ett tecken på svaghet, utan snarare på att du har en stor förmåga att ge till andra, men att du kanske inte har fått lära dig att ge samma omsorg åt dig själv. Låt oss utforska detta steg för steg.

Det första som slår mig är hur du beskriver din yrkesroll som volontärkoordinator. Du älskar att skapa gemenskap, inspirera och motivera andra, vilket är fantastiskt. Men när du kommer hem känner du dig tom. Det här kan vara ett tecken på att du har hamnat i en prestationsfälla, där du omedvetet kopplar ditt självvärde till din förmåga att prestera eller vara till nytta för andra. När du inte har en tydlig roll eller uppgift att fylla, känner du dig vilse. Det är som om du har glömt bort att du också är värdefull bara genom att existera, utan att behöva göra något för att förtjäna det.

Det du beskriver som en känsla av att vara en ’bedragare’ är något som ofta kallas för imposterfenomenet. Det är en vanlig upplevelse bland människor som är framgångsrika eller har stora ansvarsområden, där man känner sig som en bluff trots tydliga bevis på sin kompetens. I ditt fall verkar det som om denna känsla sträcker sig in i ditt privatliv, där du känner att du inte riktigt förtjänar djupa relationer eller att du inte vet hur du ska vara ’bara Mira’ utan att behöva prestera. Det är viktigt att förstå att det inte handlar om att du är en bedragare, utan att du har blivit så van vid att vara i ett ’ledarläge’ att du inte längre vet hur du ska vara i andra roller.

När du säger att du undviker sociala sammanhang på fritiden för att du känner dig osäker på hur du ska umgås utan att leda eller organisera, visar det på en social identitetsförlust. Du har blivit så skicklig på att vara den som tar ansvar och skapar struktur att du inte längre känner igen dig i situationer där du inte har en tydlig roll. Det är som om du har glömt bort hur det känns att vara en del av en grupp utan att behöva vara den som håller i den. Det här är inte ovanligt för människor som har haft stora ansvarsområden under en längre tid, särskilt om de har en stark inre driv att hjälpa och stötta andra.

För att börja bryta detta mönster kan det vara hjälpsamt att medvetet träna på att vara i situationer där du inte har någon roll. Börja med små steg. Till exempel, gå på en kaffe med en bekant och bestäm dig för att inte organisera eller leda samtalet. Låt den andra personen ta initiativ, och fokusera på att lyssna istället för att styra. Det kan kännas obekvämt i början, men ju mer du övar, desto mer kommer du att upptäcka att du kan vara en del av en relation utan att behöva prestera. Det här handlar inte om att sluta vara den du är, utan om att utvidga din självbild så att den inkluderar fler sätt att vara på.

En annan viktig aspekt är att börja utforska vad du själv behöver i relationer. Du är van vid att ge, men vad skulle det innebära för dig att få? Vad behöver du för att känna dig trygg och sedd i en vänskap? Det kan vara hjälpsamt att skriva ner några tankar om detta. Kanske handlar det om att hitta människor som kan ge dig samma stöd och inspiration som du ger andra. Eller så handlar det om att lära dig att vara ensam på ett sätt som känns meningsfullt, utan att du behöver fylla varje ögonblick med aktivitet eller ansvar.

Du nämner att du har försökt med terapi, men att det har känts ytligt. Det är inte ovanligt att det tar tid att hitta en terapeut och en metod som känns rätt för en. Om du känner att du inte kommer åt det du verkligen behöver prata om, kan det vara värt att utforska andra terapeutiska metoder eller terapeuter som kanske har en annan inriktning. Till exempel kan schematerapeutiska eller mentaliseringbaserade metoder vara användbara för att arbeta med djupare mönster i hur du relaterar till dig själv och andra. Det kan också vara hjälpsamt att be din terapeut om att fokusera mer på dina relationer och hur du upplever dig själv i dem.

En annan väg att utforska är att skapa rum för reflektion i din vardag. Det kan vara genom att skriva dagbok, meditera eller bara ta dig tid att sitta still och fundera över hur du mår. När du är så van vid att vara i ett ’gör-läge’ kan det vara svårt att sakta ner och lyssna inåt. Men det är just i dessa stunder som du kan börja upptäcka vad du verkligen känner och behöver. Du nämner att du saknar djupa, meningsfulla samtal. Kanske kan du börja med att ha dessa samtal med dig själv? Genom att reflektera över dina upplevelser och känslor kan du lära känna dig själv på ett djupare sätt, vilket i sin tur kan göra det lättare att dela med dig av dig själv till andra.

Det är också värt att fundera över om du har några gamla minnen eller erfarenheter som kan ha format detta mönster. Kanske lärde du dig tidigt att du blev sedd och uppskattad när du tog ansvar eller hjälpte andra? Eller så har du alltid varit den som har tagit hand om andra, vilket kan göra det svårt att låta andra ta hand om dig. Att utforska dessa mönster kan ge dig en djupare förståelse för varför du känner som du gör idag.

Slutligen, Mira, är det viktigt att komma ihåg att förändring tar tid. Du har inte glömt bort hur man är med någon utan att ha ett mål eller en roll – det är fortfarande där inne, men det har blivit överväxt av andra vanor och mönster. Genom att medvetet öva på att vara i relationer utan att prestera, och genom att ge dig själv tillåtelse att bara vara, kommer du sakta men säkert att hitta tillbaka till den känslan av lätthet och närvaro som du minns från tonåren. Det handlar inte om att bli en annan person, utan om att återupptäcka och omfamna alla delar av dig själv – inklusive den delen som bara vill vara, utan att behöva göra något för att förtjäna det.

Om du känner att detta är något du vill arbeta vidare med, kan det vara en god idé att söka stöd hos en psykolog som specialiserar sig på relationer och identitet. Ibland kan det vara lättare att utforska dessa frågor med någon som kan guidar dig och hjälpa dig att se mönster som du själv kanske inte märker. Men oavsett vilken väg du väljer, kom ihåg att du inte är ensam om att känna så här, och att det finns hopp om förändring.