Psykolog Klara

Hej Lina, det du beskriver är en mycket allvarlig och skrämmande situation, och det är viktigt att du tar dina känslor på största allvar. Att leva med ett hemligt våldsamt beteende från en partner är extremt påfrestande och skapar en konstant osäkerhet och rädsla, särskilt när det finns barn inblandade. Ditt första och viktigaste steg är att prioritera din och dina barns säkerhet. Du behöver skapa en omedelbar säkerhetsplan för situationer när han blir aggressiv, vilket kan innebära att du har en förberedd väska, en kod eller ett tecken till en pålitlig vän eller granne, och vetskap om var du snabbt kan ta vägen, som till en kriscenter eller en anhörigs hem.

Det är avgörande att du söker stöd utanför hemmet på ett diskret sätt. Du kan kontakta organisationer som Kvinnojouren eller Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer (ROKS) för rådgivning. De är specialiserade på att hantera sådana här situationer och kan erbjuda dig konfidentiell stöd och hjälpa dig att planera dina nästa steg. Att prata med en kurator eller psykolog via din vårdcentral är också ett alternativ, då de har tystnadsplikt. Du kan även överväga att ringa Stödlinjen för våld i nära relationer på 020-50 50 50 för omedelbart samtalsstöd.

När det gäller dina barn är det viktigt att du skyddar dem från att bevittna eller utsättas för våld. Barn påverkas starkt av en sådan miljö, även om våldet inte riktas direkt mot dem. Att söka stöd för dig själv är också ett sätt att skydda dem, eftersom det stärker din förmåga att agera. Fundera över vilka vuxna i ditt nätverk som du absolut litar på och som du kanske kan anförtro dig åt, men gör detta med försiktighet så att informationen inte når din man innan du är redo.

Att konfrontera din man direkt om hans beteende kan vara riskabelt och kan eskalera situationen. Om du känner att du vill utforska möjligheten till förändring, skulle det kräva att han själv är villig att söka hjälp, till exempel genom ett program för män som utövar våld i nära relationer. Men din egen säkerhet måste alltid komma först. Kom ihåg att du inte är ensam om denna situation och du har inte förtjänat detta beteende. Det är hans ansvar, inte ditt. Att ta steget att söka hjälp är ett tecken på styrka, inte svaghet, och det är det viktigaste du kan göra för dig själv och dina barn just nu.