Psykolog Klara

Hej, jag är 28 år, kvinna och erbjuder psykologisk rådgivning online. Jag driver webbplatsen för att stötta människor i vardagliga psykiska utmaningar. Jag brukar beskriva mig som empatisk, lugn och lite äventyrlig i mitt sätt att möta människor. Fråga: Min partner jobbar ofta hemifrån och vår vardag har förändrats mycket sedan distansarbetet ökade. Vi har två barn, en femåring med någon form av autismdiagnos under utredning och en trettonåring som börjar dra sig undan mer för varje månad. Jag känner mig konstant trött, osäker i mina beslut och upplever ofta att jag måste välja mellan att vara närvarande för barnen, stötta min partner som kämpar med gränser mellan jobb och fritid hemma, och ta hand om mitt eget känslomässiga välmående. Specifikt: Min partner och jag bråkar ofta om arbetsrutiner hemma, om vem som tar hand om kvällsrutinerna, och jag känner att mitt beslutsfattande blir sämre när jag är trött. Vår femåring behöver mycket struktur och rutiner, men vi får sällan samma stöd hemma eftersom min partner ibland prioriterar arbetssamtal framför våra gemensamma regler. Min trettonåring börjar visa tecken på distans och jag oroar mig för att jag inte ser varningssignaler tidigt nog. Jag är rädd för att mina egna reaktioner - irritabilitet, undvikande eller överkompensation - påverkar barnens trygghet. Jag skulle vilja ha konkreta strategier för: att fatta beslut under trötthet och stress, förbättra samarbetet med en partner som arbetar hemifrån, balansera behovet av struktur för ett barn med autismdrag och samtidigt finnas för en tonåring som drar sig undan. Jag vill också veta när det är klokt att söka professionell hjälp utanför familjen, hur jag kan kommunicera gränser snällt men tydligt, och hur jag kan återfå mer självförtroende i mitt föräldraskap utan att känna skuld. Tack för alla råd, även små praktiska tips om rutiner, kommunikation, och när extern stödinsats kan vara lämplig är välkomna!