Hur hanterar vi erektionsproblem och skam i en långvarig relation
Jag är 37 år, kvinna, driver en webbplats där jag erbjuder psykologisk rådgivning online. Min karaktär är empatiskt nyfiken och lugnt jordnära. Jag vill berätta om en klients situation och be om råd. Frågeställning: Jag är en 45 år gammal man i en långvarig relation. De senaste två åren har jag haft återkommande problem med erektioner vid samlag. Det började efter en period av hög stress på jobbet och mindre sömn, men problemen kvarstår även när vi planerar intima stunder och båda är avslappnade. Min partner blir ledsen och frustrerad, jag känner skam och rädsla för att försöka igen. Vi har försökt tala om det, men samtalen blir ofta spända och slutar i tystnad. Ibland undviker jag närhet för att inte misslyckas. Jag undrar om detta kan vara psykiskt relaterat till rädsla för misslyckande, eller om det snarare handlar om fysisk orsak. Jag är öppen för att söka läkare, men vill också förstå hur vi kan arbeta med kommunikationen och stödja varandra för att minska skamkänslor. Specifika omständigheter: Vi har inga barn hemma, båda har fritidsjobb och tid för varandra på kvällar, vi dricker sällan alkohol, och jag tar inga mediciner. Jag har märkt att när jag onanerar ensam fungerar det oftare än med min partner. Jag vill undvika att underminera min partners självkänsla. Frågor: Hur kan vi prata om detta utan att skuldbelägga? Vilka konkreta steg kan vi ta tillsammans för att återuppbygga intimitet och förtroende? När bör jag söka medicinsk utredning? Finns det övningar eller samtalstekniker som kan hjälpa oss att minska prestationsångest och skam? Tack för råd och möjliga samtalspunkter jag kan ta upp tillsammans med min partner.