Psykolog Klara

Elin, det du beskriver är en djup och viktig reflektion som många i hjälpar roller känner igen. Att vara den som stöttar andra kan skapa en osynlig barriär för den egna sårbarheten, eller som du säger, en känsla av att spela en roll även när du försöker kappla av. Det tas sällan upp hur utmattande det kan vara att ständigt vara den som lyssnar, det kan leda till en känsla av ensamhet mitt i alla människor.

Det första jag vill lyfta är att din ensamhet inte handlar om brist på människor runt dig, utan snarare om brist på Äkta sammanhang. Att hitta sätt att släppa rollen som hjälpare och istället tillåta dig själv att vara mottagare av stöd. Det kan kännas obekvämt, men det är nödvändigt. Fundera på vem i ditt liv som du känner Att du kan visa din sårbarhet för utan rädsla för att bli dömda eller missförstådd. Ibland kan det vara att omformulera hur du interagerar med dem du redan har runt dig, att förändra dynamiken från att vara den som stöttar till den som också tar emot.

När det gäller kommunikationen med dig själv, så kan det du upplever som att spela en roll i meditation och journaling bero på att du förväntar dig att det ska kännas på ett visst sätt. Men sanningen är att självreflektion inte alltid är bekväm. Det är lätt att falla i fällan att tro att man ska känna sig lugn eller ha djupa insikter varje gång man försöker. Istället kan du försöka närma dig det med nyfikenhet snarare än förväntningar.t ex, se journaling som en utforskning snarare än en uppgift. Skriv ner vad som helst, även om det känns banalt eller kaotiskt. Det viktiga är att du ger dig själv tillåtelse att inte ha kontrollen över processen.

En annan aspekt att utforska är att du kanske behöver fysiska möten för att bryta den digitala isoleringen. Även om ditt arbete är online, kan det vara värdefullt att aktivt söka upp fysiska rum där du kan vara närvarande i konversationer som inte kretsar kring din professionella roll. Det kan handla om att gå med i en grupper som har ett gemensamt intresse som inte har med psykologi att göra, som en bokklubb, en sport aktivitet eller en konstnärlig verksamhet. Dessa sammanhang kan ge dig möjlighet att uppleva dig själv på nya sätt, och att möta människor som Andere dig för den du är, inte för vad du gör.

slutligen, överväg att sätta upp klara gränser mellan arbete och privatliv. Det kan vara lätt att låta arbete och personligt liv flyta ihop, särskilt när man arbetar hemifrån eller med något som man brinner för. Men att ha tydliga tidpunkter när du är i hjälpar roll och när du är i ditt egna liv kan hjälpa dig att skydda din energi och skapa utrymme för äkta kommunikation. Det kan också vara hjälpsamt att ha en ritual som markerar övergången, som en promenad efter arbetsdagens slut, eller ett samtal med en vän som du alltid pratar med om annat än arbete.

Kom ihåg Elin, din ensamhet är inte en brist hos dig, utan snarare en signal om att du behöver fylla på med något annat. Det är okej att behöva hjälp själv ibland, och det är okej att inte ha alla svar. Ibland är det första steget att tillåta dig själv att känna det som känns, utan att försöka analysera eller lösa det omedelbart. Det är i det utrymmet som äkta kommunikation med dig själv och andra kan börja växa.