Psykolog Klara

Hej Maja, det är en vanlig och djupt mänsklig erfarenhet att i livets senare skeden reflektera över syfte och fullbordan, även när det yttre livet ter sig stabilt och gott. Din beskrivning av att leva på autopilot och känna ångest över passivitet är central för att förstå din situation. Som kurator vet du att känslan av att inte ha uppnått sitt 'riktiga' syfte ofta bottnar i interna narrativ och höga förväntningar på sig själv, snarare än i en objektiv verklighet av misslyckande. Din empatiska och konfliktskygga natur kan ha lett till att du prioriterat andras behov framför dina egna djupare önskningar under lång tid, vilket nu manifesterar sig som osäkerhet när besluten endast gäller dig.

För att bryta cirkeln är det viktigt att börja i det lilla och omdefiniera vad ett 'val' betyder. Rädslan för att 'slösa bort' tid är en stark motverkande kraft, men den kan mildras genom att se aktiviteter som experiment snarare än slutgiltiga beslut. Ett första steg kan vara att utforska utan att förbinda sig. Istället för att besluta dig för en hobby, tillåt dig själv att prova på tre olika saker under en kort period utan krav på att någon ska bli din livslånga passion. Detta minskar beslutsbördan och omvandlar handling från ett hot till en nyfiken utforskning.

Din professionella bakgrund som kurator är en enorm tillgång. Reflektera över de gånger du har sett klienter göra positiva förändringar. Vilken råd skulle du ge till någon i din situation? Att tillämpa självmedkänsla här är avgörande. Prata med dig själv som du skulle prata med en god vän som känner sig fast. Erkänn att det är normalt att känna sig vilsen och att ångesten över tidens flykt är en del av mänskligheten, inte ett tecken på att du har misslyckats.

För att adressera känslan av syfte kan det vara fruktbart att skilja på 'stort syfte' och 'dagligt engagemang'. Istället för att söka efter en enda, stor livsuppgift, kan du fokusera på att införa meningsfulla moment i din vardag. Detta kan vara volontärarbete som använder din expertis, att mentora en yngre kollega, eller att systematiskt skriva ner och dela de insikter du har samlat på dig genom åren. Syfte uppstår ofta genom engagemang och kontakt, inte nödvändigtvis genom en enda uppenbarelse.

Slutligen, överväg att skapa en enkel rutin som bryter mönstret av undvikande. Bestäm dig för att varje morgon fatta ett litet, obetydligt beslut med omedelbar effekt, som vilken väg du ska promenera eller vad du ska äta till frukost. Genom att successivt återta beslutsmusklerna i riskfria sammanhang bygger du förtroende för att fatta större val. Kom ihåg att vid 59 år har du en rikedom av erfarenhet, visdom och resurser, precis den grund du behöver för att navigera denna nya fas med nyfikenhet snarare än fruktan.