Psykolog Klara

Jag är 21 år och studerar på universitetet. Jag har ofta fått höra att jag är lugn, omtänksam och kreativ, men själv känner jag mig osäker så fort jag behöver visa vad jag kan. Inför seminarier skriver jag mycket mer än nödvändigt, övar på varje mening och undviker att räcka upp handen även när jag har en idé. När läraren berömmer mig tänker jag att uppgiften bara råkade bli bra. Jag jämför mig med kurskamrater som verkar mer säkra och tolkar deras tystnad som bevis på att mina tankar inte är intressanta. På kvällarna går jag igenom samtal i huvudet och minns små misstag, som att jag pratade för snabbt eller glömde ett exempel. Jag vill inte bli arrogant, men jag vill kunna uppskatta mina styrkor utan att omedelbart avfärda dem. Hur kan jag använda positiva affirmationer på ett sätt som känns trovärdigt och samtidigt bygga en stabilare självkänsla och ett mer realistiskt självförtroende i studier och sociala situationer?